Våga säga ifrån eller bara vara tyst?

Jag tror vi alla vet att vården i Sverige inte är felfri. Frågan är bara vad jag som sjuksköterskestudent kan göra? Det finns många som har jobbat länge inom yrket och "kan allt" eller helt enkelt bara gör på sitt eget sätt. Problemet är bara att saker och ting utvecklas vilket innebär att mycket som var rätt för några år sedan idag är fel. Eller att slarvpellar gör saker på sitt vis eftersom de alltid gjort på det sättet. Så ska jag som elev då komma och rätta de gamle rävarna eller bara se på och intala mig själv att jag ska göra bättre?
Även det kan ju anses vara själviskt eftersom det handlar om patienternas hälsa.

Bollade lite med en kurskamrat när vi cyklade hem från sjukhuset och jag tror nog att jag kom fram till att jag ska vara korkat smart i fortsättning. Inte ifrågasätta utan istället fråga det självklara. " Jaha, man behöver alltså inte ha handskar?" eller "Förlåt jag har glömt, hur länge skulle man låta bedövning sitta nu igen?".

Slarv och medvetna fel görs. Jag har dock lovat mig själv att den dagen jag börjar slarva och därmed sviker min patient så är det nog dags att byta yrke. En patient kom och tackade av mig idag eftersom jag inte kommer hinna träffa henne något mer och sa bl. a att jag var den bästa "halvsjuksköterskan" hon någonsin haft och hon önskade mig all lycka i framtiden. Det värmde.

Älskar för övrigt min praktikplats, min handledare är bäst!