Syster är säkert tjusigt att va. Och ändå från dag till dag bråkar jag med mig själv om det verkligen är det jag vill bli. Men i slutändan så är det inte sjuksköterska jag vill bli, påminner jag mig själv om hela tiden, jag vill bli barnmorska och då måste jag gå den här vägen. Om jag inte hittar en annan inriktning på vägen. För jag kommer aldrig "nöja mig" med sjuksköterska. Jag vill inte vara underbetald och behöva kämpa för en lön som egentligen är så självklar att jag som färdigutbildad sjuksköterska förtjänar.
Jag ska bli sjuksyster jag, tralalala. Men jag vill inte tappa mig själv på vägen och förlora min identitet. Människor förändras med tiden och vården försöker hänga med men jag känner stor sorg över att behöva se ut på ett visst sätt i sjukvårdssammanhang. Jag ser ner på mina korta omålade naglar och det svider lite. Mina smycken ligger och dammar i en låda och det känns sorgligt. "Äsch vadå, det är ingen idé att sminka sig när man bara ska till jobbet". Förlåt morfar, men lösningen här verkar vara att tatuera hela kroppen för att visa vem jag är och just nu känner jag mig nästan som ett tomt ark. Älskar att leka med färger i mitt hår som nu mest hela tiden är uppsatt, gör mitt bästa för att vara påhittig och göra fina frisyrer.
MEN allt är en fråga om hygien i slutändan och det är väl klart som fan att det är värt det! Jag älskar att gå runt i sjukhuskläderna och jag känner mig stolt över min namnskylt med en Röda Korset-logga på. Sträcker lite extra på mig när jag säger att jag läser till sjuksköterska för det ÄR ett fantastiskt yrke!
Nu ska jag återgå till att räkna läkemedel!
No comments:
Post a Comment