Sjuksköterskeblogg?

Har letat runt lite nu efter sjuksköterskebloggar att bli inspirerade av och måste medge att jag är besviken. Jag blir inte alls avskräckt när jag läser om alla taggade nybakakade sjuksköterskestudenter som ska ut och rädda världen och efter några månader går in i väggen, blir bittra, inser att de inte kan vara de där fantastiska lyssnande sjuksköterskorna som man lär sig om i skolan att man ska vara.
Tvärtom blir jag taggad. Och nyfiken. Är den svenska sjukvården verkligen så hemsk? Att det är brist på sjuksköterskor vet man ju redan och att tiden inte räcker till, men att alla sjuksköterskor slutar blogga för att det inte längre "finns något positivt att säga"? Jag vill bara att de här tre åren ska springa iväg så att det blir min tur! Hur kommer jag att bli/reagera? Det är så spännande att det kliar i hela kroppen och jag är fast beslutsam över att göra mitt absolut bästa för sjukvården! Och inser jag en dag att jag inte gillar mitt jobb eller att jag inte kan hålla humöret uppe, ja då ska jag direkt tillbaka till skolbänken och vidareutbilda mig!

Nu sitter jag och jobbar med en hemtenta och känner att än så länge är allting bara roligt och ska göra allt i min makt för att behålla humöret. Längtar till min första praktik som inte är förrän om ett halvår!
Men det kan nog vara bra att veta hur verkligheten ser ut redan nu så att man inte förväntar sig att allt ska bli en dans på rosor.
Det är svårt, tiden räcker inte till, sjukhusen är överfulla med patienter och majoriteten av sjuksköterskorna är dessutom underbetalda.

Inte under 25000!